Allt som behövs är skivade äpplen, kanel och en skål med socker.

Tjenixen

Tilla har lekt lermonster ute i skogen idag. Nu leker hon som en galning med ett tuggben som hon fick av Fanny. Hon flyyger över golvet!

Hon var i långlina idag i skogen och vi tränade inkallningar och kanten, hon var hur uppmärksam som helst! Sen tränade vi lite föremålssök som jag tänkte börja träna in lite seriösare nu. Men endast för aktivering. Jag pallar inte kraven som man måste träna för träning.

Tre gånegr band jag upp Tilla, gick iväg utom synhåll och kastade ut två saker i terrängen ganska lätt. Sen gick vi rakt på dem så att Tilla trodde att hon hittat dem själv. Och eftersom hon inte ville kampa idag överhuvetaget så fick hon nöja sig med godis. Men det spelade nog inte så stor roll just idag eftersom hon blev så glad när hon hittade min tandtrådsburk och deodorant ändå och kom med dem direkt till mig och satte sig i utgångsställning helt av sig själv! Gött! Nosarbete och annat distansarbete är defenitivt en av Tillas starkaste sidor.

Tilla kan även "Pang" nu. Vilket innebär att hon faller ner och dör. Haha, hon är lite seg ibland men det är bara för gulligt! Ser ut som om hon bryter nacken av sig till på köpet.

Nu är jag hungrig och trött. Två gymalektioner efter varanndra är inte nådigt. Och en med nästan bara killar, så man måste ju ligga i där..

Igår kväll läste jag en FRIDA tidning tikll klockan 2 så jag ska förska nanna lite tidigare idag.

Fridens jordbor!

Dagens I-landsproblem: Äta frukost innan eller efter promenad?

Jag tycker att dom hundprogram som går på tv nu är totalt urusla. Exempel är Cesar Milan som med sina koppelryck och dominansgrejer slagit stort i hundvärlden bland vanliga svensson-hundägare. Den nya Fredrik Steen eller vad han heter kan jag inte säga så mycket om då jag bara sett ett program än så länge. Man kan väl säga att han inte är mycket bättre än Cesar enligt mig.

Det enda som jag tycker når stjärnorna när det gäller hundprogram som går på tv nu så är det Victoria Stilwells "It´s me or the dog". Hundarna här är i princip lika ouppfostrade och "omöjliga" som i de andra programmen bara det att tillvägagångssättet mot att råda bot på det är totalt annorlunda. Istället för att direkt gå ut och försöka få hunden att gå fint i kopplet tar man istället i tu med problem som kan vara orsaker till att den drar i kopplet. Och istället för att göra de populära alfarullningarna så låter hon hunden få tid på sig att tänka själv och kör mycket med klicker och beröm istället för tuffa korrigeringar. Det är ju nästan för bra för o va sant!

Men varför hör man aldrig folk prata om Victoria så som man pratar om Cesar? Varför höjer man Cesars metoder till skyarna? Resultatet är ju detsamma plus att det ser mycket trevligare ut när Victoria jobbar med hundarna! antagligen är det väl så att folk gillar tuffa tag och våld. Det är något som inte går att få bort i våra skallar.

Så gott folk! Börja titta på Victoria Stilwells " It´s me or the dog" I stället för på en man som påstår sig kunna prata med hundar.

Och om det skulle vilja vara några som vill hoppa på mig och börja tjafsa om att Cesar inte använder våld och annat i sina program så vill jag bara säga att jag kallar det våld så fort man i princip tvingar en hund eller använder sin fysiska styrka till att korrigera hunden som straff. Vilket inte Victoria gör i sina program vad jag har sett.

Själv använder jag mig av de metoder som Victoria bl.a kör med men jag backar inte med att ta tag i hunden om det så behövs. Men då ligger inte det på den värsta nivån av våld om jag säger så...

Enjoy the day - We get so few of them anyway

Dagens I-landsproblem: Orkar inte slå knapparna på mobilen.

Vinterpromenad.'

Jag och Fanny fick den jättebraiga idén av Malin idag att vi skulle lära in Tilla och Skrållan att hoppa över varanndra! Vi satt på lektionen och hade brist på konster vi skulle lära in. Så vi slog ihop hjärnkontoret och kom på att vi skulle lära in en massa sånna här tricks som dom gör tillsammans. Sjukt gulligt!

Två söta troll!

Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån sätter fart.

Och så har ju snön kommit igen. Slask och tö. Minusgrader. Huw. Och nu har man kommit till rätta i sitt andra hem i Örkelljunga. Tilla blev sketaglad när hon fick träffa hennes polare. Det var som om hon vaknade till liv efter att ha legat i dvala hela vinterlovet.

Och här sitter jag och bloggar på internatets dator. Känner mig lite mer hemma här än på IT-stugans datorer och där deras   sura kärringar som jobbar där bara springer omkring och skäller på fullt oskyldiga människor.

Men mest av allt älskar jag nog min egen dator mest. Min Cp-dator. Jag älskar dig fastän du vägrar sätta igång internet, fastän skärmen hänger upp sig och blinkar när man ska stänga av den så man måste stänga av hela kontakten varenda gång. Och dina klistermärken som pryder är bara för top notch!

Dagens I-landsproblem: Ska jag hälla upp läsken i ett gals eller dricka direkt ur burken?

Puss o kram

Jag vill döda mig själv. Gissa varför? Jag är mobbad? Fel. Ingen tycker om mig? Fel.

Jag råkade trycka på bakåtknappen när jag hade skrivit ett lååååångt fint inlägg så allt försvann? RÄTT!! Tio poäng till dig i den röda tröjan.

Tilla är seg. Hon är i sin skendräktighet nu vilket den unga damen bestämt sig för att inte låta gåförbi med obemärkt. Hon hatar all träning nu för tiden. Hoppa över benet är rena plågan samt att backa. Hon tittar verkligen på mig som om jag vore tokig när jag febrilt försöker få henne att göra några trix för mig. Fotgåendet är en pina tycker hon. Hon blir så otroligt låg när hon ska titta mig i ögonen, så vi skippar den träningen ett tag nu. Det är nog bäst för båda. Inomhus ligger hon bara i min säng och sover. Och tro det eller ej, men hon näst intill ratar sin mat! Hon äter den med nöd och näppe och då med en plågad min i ansiktet. Hon är så ur balans nu som aldrig förr. Och nu när jag skrivit det här så tror man ju att hon har pyometra..(livmoderinflammation). Pi o blä för det. Nä det är nog bara en liten hederlig efterlöpdepression.

Imorgon klingar det ett gott nytt 2009. Oops, höll på att skriva 2008. Den ska i vilket fall som helst firas i Lund. Tyvärr jag har planer dudes. Hoppas min raketrädsla inte flippar ur och gör så att jag slänger mig utför en backe eller nåt. Jag lovar det kan hända.

Mamma bråkar med gubbarna på bahnhof. Dem vägrar koppla in vårt internet. Eller så är det något annat som problemar sig för inte fan har vi något internet. Grrr. Nu ska jag koppla av efter en dag på stan med lite fruktkocktail(fruktkontain) och glass.

Tjill!

Dagens I-landsproblem: Vilken film ska vi hyra! Vi har ju faktiskt varit här i flera minuter! Jag vill hem nu!

Känner mig lite handikappad. Och ensam. Så ensam och handikappad man nu kan känna sig när man sitter utan internet. Och en mamma som spelar oskyldigt ovetande fastän hon mycket väl vet att jag inte vill sitta fast här i Lund. Jag vill hem! Skulle precis ringt till Natali om en alternativ nödlösning om det inte vore så att jag i ren julvredesmod tappade min mobil i fåtöljen där nere.

Jag fick en choklad av Stina som tröst.Vet inte om jag ska fortsätta "leka" bitchig eller om jag ska anstänga lite av min godhet så här tids i den överblivna julefriden. Kanske ska sno några paket från dom rika, sätta på mig en tomtedräkt och åka runt i slumkvarteren och leka hjälte med alla mina fattigmanspaket. Då skulle det nog trilla in lite på pluskontot på min karma.

Fick lite smått panik när en bokstav fick för sig att hoppa av mina kusiners tangentbord i mitt ihärdiga bloggskrivande. Men än en gång räddar mitt hjältemodiga jag situationen och trycker ner den lilla sprattiga bokstaven igen. hhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh
hhh

hhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh
hhhhhhh

hhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh
hhhhhhh.

God jul i efterskott eller vad man säger.

Dagens I-landsproblem: Jag hatar när någon har satt presentsnöret för hårt om paketet.